Resultat, tack!
Jag vill se resultat. Och jag vill få kontroll.
Grejen är att jag alltid tänker "allt eller inget". Jag tror det är ganska typiskt för oss med ätstörningar av någon form. Antingen äter man ingenting eller så äter man allt. Antingen spyr man upp allt eller så spyr man inte alls. Jag gör till och med så med cigg och sprit. På nyår tillexempel, så drog jag i mig 3/4 sjuttis citronvodka helt själv och var full som ett djur - det är därför jag inte kommer ihåg någonting från kvällen utan alla andra har fått fylla i mina enorma minnesluckor.
Jag är trött på att varje morgon gå ner, äta frukost, känna mig mätt.. och sen? Vilja ha mer för att sedan kräkas. Jag kan äta någonting jättelitet och sen känna mig jättefet och min reaktion på fetto-känslan är liksom att tänka "kräkas kräkas kräkas NU NU NU" ungefär. Det är inte kul kan jag säga er!
Det är 24 dagar tills jag ska väga 4kg mindre än jag gör idag. Det är 0,1kg om dagen. Jag måste lägga på ett kol, jag får inte faila. Nu jävlar, jag ska överkomma min "allt eller inget" och bara äta precis sådär lite som jag behöver för att gå ner i vikt.
Kom igen nu Mumin, you can do it.
Emma, vikten är viktig för mig för att den ger en falsk form av kontroll. "Det-går-åt-rätt-håll-AB". Jag förstår inte riktigt själv hur den kan spela så stor roll, men jag antar att det är för att jag vill ha ett lågt bmi och en låg vikt. Det är sjukt, för jag är inte frisk.
Stella, London var underbart! Jag har varit där tidigare, för två år sedan, och redan då föll jag för staden. Det var lite samma för mig faktiskt, jag överlevde mat/kalorimässigt, men inte mer än så. Jag hade gått upp när jag kom hem, och jag var fan bara där i fyra dagar. Det ger en blick på hur lite jag faktiskt äter när jag är "ensam" eller kanske hur mycket jag spyr upp igen.
Grejen är att jag alltid tänker "allt eller inget". Jag tror det är ganska typiskt för oss med ätstörningar av någon form. Antingen äter man ingenting eller så äter man allt. Antingen spyr man upp allt eller så spyr man inte alls. Jag gör till och med så med cigg och sprit. På nyår tillexempel, så drog jag i mig 3/4 sjuttis citronvodka helt själv och var full som ett djur - det är därför jag inte kommer ihåg någonting från kvällen utan alla andra har fått fylla i mina enorma minnesluckor.
Jag är trött på att varje morgon gå ner, äta frukost, känna mig mätt.. och sen? Vilja ha mer för att sedan kräkas. Jag kan äta någonting jättelitet och sen känna mig jättefet och min reaktion på fetto-känslan är liksom att tänka "kräkas kräkas kräkas NU NU NU" ungefär. Det är inte kul kan jag säga er!
Det är 24 dagar tills jag ska väga 4kg mindre än jag gör idag. Det är 0,1kg om dagen. Jag måste lägga på ett kol, jag får inte faila. Nu jävlar, jag ska överkomma min "allt eller inget" och bara äta precis sådär lite som jag behöver för att gå ner i vikt.
Kom igen nu Mumin, you can do it.
Emma, vikten är viktig för mig för att den ger en falsk form av kontroll. "Det-går-åt-rätt-håll-AB". Jag förstår inte riktigt själv hur den kan spela så stor roll, men jag antar att det är för att jag vill ha ett lågt bmi och en låg vikt. Det är sjukt, för jag är inte frisk.
Stella, London var underbart! Jag har varit där tidigare, för två år sedan, och redan då föll jag för staden. Det var lite samma för mig faktiskt, jag överlevde mat/kalorimässigt, men inte mer än så. Jag hade gått upp när jag kom hem, och jag var fan bara där i fyra dagar. Det ger en blick på hur lite jag faktiskt äter när jag är "ensam" eller kanske hur mycket jag spyr upp igen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
mm, på sätt o vis förstår jag hur du tänker, även om det hela är totalt upp och ner.
Postat av: mia
Det är verkligen så, allt eller inget. Om en dag har börjat dåligt kan den lika gärna fortsätta.
Men så är det ju inte egentligen! vi kan få det till en bra dag :)
<3
Trackback
