Vad är receptet till "smal"?
Jag kan inte sova, har dödsångest över min kropp.
Så då skriver jag ett blogginlägg. Har legat här en timme, helt apatisk, och bara tänkt på hur mycket jag ätit idag. Det får mig att må illa. Men det är än så länge bara måndag (oke, det är tisdag imorgon) och då har jag några dagar på mig att bättra mig. På fredag är det vägning, jag vill se 52 på vågen. 52 komma någonting bara, det är allt jag kräver. Känner mig så oändligt fet. Jag vet inte hur mycket länge till jag ska orka vara fet? Det lär ju komma till en viss gräns, eller hur?
Det som är så bittert är ju att jag har lyckats, en gång. Jag vägde 37kg och jag var vacker. Tyckte jag, det tyckte tydligen ingen annan i min närhet. Därför förstörde dem mig och min vackra vikt. Men nu är jag så fet, och jag verkar inkapabel av att åter finna vägen till viktnedgång - det är som att min kropp säger emot mig i förebyggande syfte.. den vill inte, men jag vill. Åh, vad jag vill.
Imorgon vet jag inte hur det blir, har jag tur slipper jag frukosten. Jag hatar frukost, ska typ börja äta gröt igen.. GI och sånt, men imorgon vill jag inte sitta och känna mig fet när jag skriver matteprov på morgonen. Sen åker jag hem, för jag har ingen mer lektion förutom två timmar svenska klockan 14.00. Vi får väl se hur det blir med den lektionen. Men när jag är hemma då? Kommer jag kunna motstå att hetsa och spy? Det är ju så ångestdämpande för mig, men det är så inte bra för viktnedgången. Jag ska inte. Får äta lite sallad och qournfilé till lunch, om jag nu ens bryr mig om att äta någonting alls.
Jag har ett nästan fullt paket cigaretter i väskan, de verkar väldigt inbjudande just nu. Kanske får bli en dag med cigg, viktkontroll-brusis och grönt te imorgon. Och självklart middag med familjen på kvällen, för det är ju så viktigt tydligen. Ja, för jag får ju inte missa ett mål, den gamla anorektikern ska inte få falla tillbaka utan att vi har någonting att säga till om.
Idag rökte jag på för första gången. Det var väldigt trevligt och tog tillfälligt bort min ångest, jag kände mig nästan normal där ett tag. Det var egentligen av en ren tillfällighet faktiskt, hade verkligen inte tänkt träffa de personer jag träffade och jag visste då inte att de skulle bjuda med mig på små äventyr i urskogen (nej, asså, vi satt inte i skogen. jag bara kände att jag ville skriva så). Men i fortsättningen ska jag nog försöka hålla mig till vanliga cigaretter, i varje fall till vardags, och så ofta festar jag faktiskt inte.
Om två veckor fyller jag år. Jag vill så innerligt gå ner mina kilon tills dess.. det blir svårt. Jag är värdelös. På min födelsedag, fredag den 27 mars, ska jag festa skallen av mig är det tänkt. Men det är inte färdigplanerat precis. Supa supa supa. Det var länge sen. Vilken liten missbrukare jag är. Hemskt.
Men vem bryr sig, egentligen?
Så då skriver jag ett blogginlägg. Har legat här en timme, helt apatisk, och bara tänkt på hur mycket jag ätit idag. Det får mig att må illa. Men det är än så länge bara måndag (oke, det är tisdag imorgon) och då har jag några dagar på mig att bättra mig. På fredag är det vägning, jag vill se 52 på vågen. 52 komma någonting bara, det är allt jag kräver. Känner mig så oändligt fet. Jag vet inte hur mycket länge till jag ska orka vara fet? Det lär ju komma till en viss gräns, eller hur?
Det som är så bittert är ju att jag har lyckats, en gång. Jag vägde 37kg och jag var vacker. Tyckte jag, det tyckte tydligen ingen annan i min närhet. Därför förstörde dem mig och min vackra vikt. Men nu är jag så fet, och jag verkar inkapabel av att åter finna vägen till viktnedgång - det är som att min kropp säger emot mig i förebyggande syfte.. den vill inte, men jag vill. Åh, vad jag vill.
Imorgon vet jag inte hur det blir, har jag tur slipper jag frukosten. Jag hatar frukost, ska typ börja äta gröt igen.. GI och sånt, men imorgon vill jag inte sitta och känna mig fet när jag skriver matteprov på morgonen. Sen åker jag hem, för jag har ingen mer lektion förutom två timmar svenska klockan 14.00. Vi får väl se hur det blir med den lektionen. Men när jag är hemma då? Kommer jag kunna motstå att hetsa och spy? Det är ju så ångestdämpande för mig, men det är så inte bra för viktnedgången. Jag ska inte. Får äta lite sallad och qournfilé till lunch, om jag nu ens bryr mig om att äta någonting alls.
Jag har ett nästan fullt paket cigaretter i väskan, de verkar väldigt inbjudande just nu. Kanske får bli en dag med cigg, viktkontroll-brusis och grönt te imorgon. Och självklart middag med familjen på kvällen, för det är ju så viktigt tydligen. Ja, för jag får ju inte missa ett mål, den gamla anorektikern ska inte få falla tillbaka utan att vi har någonting att säga till om.
Idag rökte jag på för första gången. Det var väldigt trevligt och tog tillfälligt bort min ångest, jag kände mig nästan normal där ett tag. Det var egentligen av en ren tillfällighet faktiskt, hade verkligen inte tänkt träffa de personer jag träffade och jag visste då inte att de skulle bjuda med mig på små äventyr i urskogen (nej, asså, vi satt inte i skogen. jag bara kände att jag ville skriva så). Men i fortsättningen ska jag nog försöka hålla mig till vanliga cigaretter, i varje fall till vardags, och så ofta festar jag faktiskt inte.
Om två veckor fyller jag år. Jag vill så innerligt gå ner mina kilon tills dess.. det blir svårt. Jag är värdelös. På min födelsedag, fredag den 27 mars, ska jag festa skallen av mig är det tänkt. Men det är inte färdigplanerat precis. Supa supa supa. Det var länge sen. Vilken liten missbrukare jag är. Hemskt.
Men vem bryr sig, egentligen?
Kommentarer
Trackback
